21 november 2013

#7

Jag kallade dig Regnkillen eftersom att jag träffade dig för första gången mitt i natten på Spångatan i ösregnet.
Två veckor senare sa jag hejdå till tre vänner som skulle åka på en längre resa
och jag blev övertalad om att stanna i stan och se sista bussen köra iväg utan mig.
Du bodde i en magisk lägenhet med alldeles för många rum för din ensamhet.
Vi låg i sängen med huvudena bredvid varandra och kollade upp i taket medan vi gick igenom varandras livhistorier.
Du frågade vad jag tänkte på och allt jag kunde komma på var dina händer.
Eftersom att de var de finaste händerna jag sett. När jag frågade tillbaka svarade du med Sveriges finaste dialekt
”Jag tänkte att det skulle vara väldigt fint om jag kysste dig nu.” och sen gjorde du det.
På morgonen låg du och tittade på mig och sa ”jag önskar att jag hade kunnat filma detta och spara för evigt.”
och två timmar senare gick jag ifrån dig med en klump i halsen.
Eftersom att jag redan då visste att det var allt jag skulle få uppleva med dig.

2 kommentarer: